Nästan varenda gång vi i bloggens redaktion haft arbetsdag har Johannes lyft sina konferenser med sig själv som en bra grej att göra. I helgen som gick tog jag tjuren vid hornen och genomförde en sådan med mig själv. Då det var första gången jag gjorde det passade jag på att notera mitt angreppssätt, i syfte att dela med mig av det till dig som kanske också skulle vilja köra en internkonferens.

Målet för dagen var att gå igenom mina åtaganden och ansvarsområden, mina mål, min vision samt mina principer och mitt syfte här i livet. Ett ganska rejält område att angripa en solig lördag dag, men jag har under hösten mer och mer kommit till insikt att jag efter behöver ha en stabilare grund att stå på när det kommer till att kunna förhålla mig till jobb och privatliv. En konferens med mig själv kändes som ett bra verktyg för att åstadkomma detta.

Om du är observant noterar du att jag inte planerade att gå den ”normala” vägen som organisationer går när sådant här ska göras: börja med syfte för att sedan bryta ned det i vision, mål och åtgärder. Detta var mycket medvetet eftersom jag tidigare upplevt det som extremt stressande att tänka på vad jag egentligen har för mål, visioner och syfte här i livet. Den olustkänslan har varit en av anledningarna till att jag inte gjort detta arbete tidigare, så därför kändes det jobbigt att börja med det svåraste.

Organisationer har dessutom förhoppningsvis mer koll på varför de existerar; som människa finns det få ägardirektiv att förhålla sig till. Jag gjorde därför tvärt om och försökte skaffa mig en bild på nuläget från åtaganden och uppåt, i hopp om att våga mig på de större frågorna.

Rätt snabbt blev det uppenbart att det här arbetet var svårare än jag trodde, åtminstone när det är första gången det ska göras. Min arbetsgång under dagen blev därför inte alls som agendan, utan mer ungefär som nedanstående:

1. Vilka åtaganden och ansvarsområden har jag? Vill jag fortsätta ha dem? Underhåller jag dem? Vill jag ha fler?

Den här punkten var inte speciellt svår för mig. Jag gjorde en mindmap med mig själv i mitten och mina åtaganden och underåtaganden till dem runt om.

2. Vilka mål har jag?

Här blev det jobbigt. Mål kräver att jag sätter dem och faktiskt strävar mot dem. Farligt. Jag lämnade dem blanka för stunden och gick vidare uppåt i strukturen i hopp om att det skulle lösa sig. Visioner var nästa område, men det kändes också farligt och blev därför överhoppat.

3. Vilka principer lever jag efter? Hur är jag när jag är som bäst och vad blir jag arg över att bli anklagad för att inte vara?

”Hmm, det här är ju typ värdegrund… Värdegrund! En sådan måste jag ju självklart ha.”

Här blev det uppenbart att jag var tvungen att få in min (ännu icke definierade) värdegrund på något sätt för att ens kunna börja tänka ned mot vision och mål igen och jag hoppade därför över steget ”principer” också. Hittills hade jag alltså inte allt för bra utfall på de olika punkterna: bara mina åtaganden var någotsånär uppenbara för mig.

4. Vad är min värdegrund? Vilka ord beskriver hur jag vill vara och vad som är viktigt för mig? Hur lever jag dem? (Använd jag-form på de understödjande meningarna).

Givet att vi nyss satt en ny värdegrund på mitt jobb var arbetet med min egna relativt enkelt: ut föll ett par ”vad är viktigt”-ord och tillhörande ”hur gör jag för att leva detta”-meningar. Exempel: Ständig utveckling – ”Jag lägger tid på att lära mig nya saker och att reflektera över vad jag gör och gjort.”

I och med att jag satte detta kände jag att det blev mycket lättare att jobba vidare med alla andra punkter. Känslan var även att värdegrunden mer eller mindre ersatte principerna, speciellt med meningarna som beskriver hur jag agerar för att leva värdegrunden.

5. Vad är mitt syfte? Jag finns för att…?

Syftet fick ett stort och vagt svar, men det är ingen lätt fråga att besvara. Jag fick åtminstone ned något på papper, så det var dags att gå tillbaka till de konkretare delarna av agendan.

6. Vision, eller målbild modell ”det går bra nu kompis” på 5-15 års sikt. Hur vill jag ha det och vad vill jag göra? Kan jag koppla på fler känslor på målbilden? Var är jag? Vem är jag där med?

Denna delade jag upp i arbetsliv och privatliv. Några saker utkristalliserade sig relativt fort, men sedan körde jag fast.

Efter att ha laddat upp med lite te började tankarna gå: ”Hm, jag testar att skriva rekommendation åt mig själv på LinkedIn (’Daniel är fantastiskt bra på…’) eller citat jag gärna skulle vilja att kompisar i framtiden skulle säga om mig (’Att umgås med Daniel är…’). Oj… Tänk om jag kunde vara så här bra… Fast… Det är ju inte så svårt att bli det om jag faktiskt jobbar aktivt mot det. Ah! Dags att definiera mål så att jag kan komma hit.”

Det var en rolig upplevelse att göra den här skrivövningen – kan starkt rekommendera det.

7. Mål på kortare sikt, 1-2 år. Vad vill jag uppnå och till när? Håll dem specifika, mätbara, realistiska och tidssatta. Verb som första ord är bra.

Givet visionerna var det hyfsat enkelt att arbeta med att sätta mål. Det svåraste var att skriva dem så att de faktiskt är mätbara och specifika. I stället för det flummiga ”aktivt arbeta för att må bra” sätta ”under 2014 träna eller motionera minst två timmar i veckan utspritt över minst två pass.” Det är mycket lättare att se om jag följer eller inte följer det konkreta målet.

Tillbaka till åtaganden nu när jag har målen satta.

8. Stödjer mina åtaganden mina mål och tvärt om? Borde jag sluta med något eller börja med något annat?

Näpp. Allt såg okej ut.

9. Bestäm nästa åtgärd som för mig närmare måluppfyllnad. Vad är nästa steg som jag faktiskt kan göra?

Här kom jag till insikten att jag nu kan stoppa in mina mål som projekt i samma verktyg som jag i GTD-andan använder för att följa upp allt annat jag borde/måste/vill göra. Jag är dessutom nästan 100 procent säker på att arbete mot de projekten kommer göra att jag kommer närmare mina visioner.

10. Boka in tid för nästa avstämning/konferens.

Eftersom det var första gången jag gjorde detta tog jag nästa konferens ganska snabbt inpå den första och det blev därför ett konsensusbeslut att göra detta igen om cirka fyra månader.

Jag tror att det var bra att tillåta mig själv att hoppa ganska friskt mellan de olika stegen, i alla fall så här första gången jag gjorde detta. Nästa gång kan jag förmodligen jobba med en agenda som närmare liknar den som Johannes använde, eftersom jag då har något vettigare att stå på.

Över lag var detta en välspenderad lördag och förmodligen den billigaste (två kaffe på fiket jag satt på) konferens jag besökt. Tyvärr ingick ingen konferenshotellsövernattning denna gång – det får bli en belöning om jag lyckas med alla mina ettårsmål.