Måndag morgon. Dags att starta en ny dag på en ny vecka, och allt känns möjligt!

Eller?

I slutet på förra veckan kändes det inte riktigt så. Med en tung vecka bakom mig lös motivationen med sin frånvaro och det mesta kändes höstgrått.

Vad fick mig att ändra inställning och känna lust att kliva upp och med bestämda steg gå mot jobbet? Perspektiv.

Ett av de bästa verktygen för att hantera stressiga eller besvärliga situationer är att ta ett steg bakåt och titta på den stora bilden. Här är ett exempel i sju grafer för att illustrera vad jag menar.

Alla kan vi ha en tuff eller dålig dag. För min del vaknade jag efter en natt med mindre bra sömn. Det var början på en grå, regning och lång tisdag som bara tycktes bli besvärligare. Det mesta jag tog mig an tycktes bara blir mer komplext och svårlöst. Suck…

Det var bra början på veckan… De närmsta dagarna fortsatte på samma sätt och jag blev att mer utmattad.

I dessa lägen börjar jag alltid fundera. Vad beror mitt humör på. Var har motivationen tagit vägen, och varför är det så svårt att komma tillbaka till känslan då tiden flyger förbi och saker blir gjorda? Med lite eftertanke inser jag att den senaste tiden varit lite tyngre än vanligt med många osäkerheter. Kanske är det inte så konstigt att den senaste veckan upplevs tung.

Med insikter kommer nyfikenhet, i alla fall för mig. Jag börjar först kartlägga vad jag gör för att se vad som är aktuellt just nu. När jag känner att jag har koll och för stunden kontroll börjar jag fungera på varför vissa saker finns kvar och vad som gjorts på senare dar. I detta arbete får jag en annan bild över nuläget och jag börjar förstå varför det är så mycket och tungt just nu.

Nu börjar jag komma ihåg vart vi är på våg, våra mål, och var vi stod när vi satte upp målen. Det börjar klarna för mig att vi ändå har kommit en bit på vägen och fått en hel del gjort, som tillfört värde. Med insikterna att vi är på väg börjar den senaste tidens o-motivation att blekna och högerbenet börjat gunga. Ivern hälsar på…

Ur ett ännu större perspektiv så påminns jag om var vi faktiskt kommer ifrån och vilken resa som pågått de senaste åren. Bilden blir en annan och den senaste veckans motgångar och krångel blir relativt små problem. Jag får avstånd till den senaste tidens motgångar och problem och plötsligt börjar lösningar praktiskt taget regnar ner.

Graferna visar egentligen finansiell data från USA. Som Tyler Tervooren skriver på sin blogg Riskology så kan de utgöra ganska god argumentation för varför det inte är värt så mycket att hänga upp sig på dagliga upp- och nedgångar. Det är klokare att titta på den långa utvecklingen som indikator för framgång.

Graferna här inget med min situation att göra. Annat än att de fantastiskt väl speglar upplevelsen jag hade i fredags. När jag kände att det var för mycket utan att riktigt veta varför. Nu får det vara nog, jag måste få lite perspektiv!