Tänk dig att en byggnad har ett trasigt fönster som inte blir lagat. Risken är stor att ytterligare ett fönster förstörs inom kort. Och efter det ytterligare skadegörelse. Omgivningens respekt för byggnaden minskar i takt med att den förfaller.
Eller tänkt dig en trottoar där någon tappat ett gammalt kvitto. Någon annan släpper sitt glasspapper på samma trottoar och efter ett tag uppfattar omgivningen det som fritt fram att skräpa ner på trottoaren. För om ingen annan ska plocka upp efter sig, varför ska jag?
Den här teorin, om hur fönster som inte lagas bidrar till mer skadegörelse, utvecklades av bland andra kriminologen George Kelling i boken Fixing broken windows: Restoring order and reducing crime in our communities.
Teorin funkar inte bara för att förklara hur skadegörelse motiveras, utan kan i överförd bemärkelse tillämpas på fler områden i livet.
Om du ställer ner en kaffekopp i diskhon med tanken att du ska diska den sen är sannolikheten stor att nästa kaffekopp du kommer med också hamnar där, och förblir odiskad. Inom några dagar är diskhon överfull med koppar som du tänkt diska ”sen”. Du lämnade ju den första där, så varför skulle du inte kunna lämna den andra, tredje eller åttonde där också?
Så här funkar det med enstaka kläder som hamnar på golvet som slutar med stora drivor av textiler, uppgiften som du skjuter upp en dag för att sedan ha skjutit upp den flera månader, det obesvarade mailet som du låter ligga kvar i inkorgen som sedan blir hundratals mail som bara väntar på en åtgärd.
Lösningen är så klart samma som med det trasiga fönstret. Lös problemet medan det fortfarande är litet. Laga fönstret redan samma dag som det gick sönder, diska koppen direkt när du använt den. Det kräver en del självdiciplin men kommer spara dig mycket tid och energi.
Inlägget är inspirerat av: Dave Cheong
Jaxell säger:
För att inte tala om uppsamlingsfasen i GTD, eller att tömma inboxen.