Någon sa till mig att människan är som lyckligast precis i det ögonblick hon inser att hon kommer att nå ett mål. Jag vill vrida på detta och påstå att vi är som effektivast i det ögonblick vi inser att vi kommer att klara av att tömma en att göra-lista.
Om du har riktigt många punkter på din att göra-lista så kommer ofta tröttheten. Du orkar inte ta tag i en enda punkt. Att bocka av en punkt skulle ju ändå inte märkas, listan skulle fortfarande vara oändlig. Ponera att du istället bara hade tre enkla punkter på listan, då skulle du troligtvis tänka att ”Skönt, det här klarar jag utan problem, jag kan till och med börja med en kopp kaffe och prata lite med kollegan”, vips så blev du ineffektiv.
För att vara kontinuerligt effektiv betyder det alltså att du hela tiden skall ha lagom många punkter på din att göra-lista för att du hela tiden skall känna motivation: ”Hurra, jag kommer att fixa alla punkter idag, men bara om jag håller uppe tempot!”. Du vill ju motivera dig själv att arbeta ett 8 timmars arbetspass med full effektivitet, då måste listan vara väl avvägd från dag till dag.
Min lista består ofta av över 50 punkter och det är alldeles för många för att jag skall bli motiverad. Istället lurar jag mig själv genom att filtrera listan:
- Visa bara alla punkter som har deadline idag
- Visa bara alla punkter som kräver att jag använder telefonen
- Visa bara alla punkter som handlar om en viss kund
Detta kan låta banalt, men när jag ser en lista med 10 enkla punkter på skärmen så kommer tävlingsmänniskan fram och jag blir väldigt nöjd med mig själv när listan är tom. Att jag sedan kan plocka fram en ny lista med ytterligare 10 punkter bekommer mig inte, jag är i full fokus att tömma just den lista jag har framför mig.
Är det bara jag som är lättlurad, eller kan du också bli effektivare genom att lura dig själv på detta sätt?
Gunilla Alnervik säger:
Jag blir stressad av min att-göra lista om den typ överstiger 25 uppgifter. Jag har därför börjat köra scrum på min att-göra lista för jobbet. Jag har därför skapat en backlog-lista dit jag helt enkelt skyfflar undan de uppgifter som har lägst prioritet.
Gunilla Alnervik
Andreas Piirimets säger:
Intressant, i systemutvecklingsprojekt så är ju ofta sprintarna 2-4 veckor, hur långa sprintar kör du?
Gunilla Alnervik säger:
Om jag har en deadline så bestämmer ju den, om jag inte har en deadline, vilket faktiskt oftast är fallet för min del, så tror jag att det ligger mellan 2-8 veckor. Det var en intressant fråga, så jag ska ha lite koll på det framöver :-).
Emil säger:
Hej! Tror du har en poäng. Själv tänkte jag tanken när man känner att det börjar gå nedför. Antagligen samma sak som man inser att man kommer fixa det. För mig tror jag nyckeln ligger i att göra färdigt en grej i taget. Dvs hellre jobba med ett projekt/sak istället för att jobba med telefonen eller idag. Idag-idén känns ju nästan som att man satsar på att hamna i stressträsket.
Men bra skriver med stor eftertanke. Tack! =)