Det var entreprenören och motivationsgurun Jim Rohn som hävdade att ”du är snittet av det fem du umgås mest med”. Du har medelinkomsten, tränar i snitt lika mycket och har ett genomsnittligt IQ i förhållande till dina fem närmaste. Om det han hävdade (till synes utan empiriska bevis) är sant ter det sig ju väldigt viktigt vilka du hänger mest med.

Och visst känns det logiskt att ens omgivning påverkar vem du är och hur du tänker. Men jag tycker kanske det är lite grymt att med tidtagarur i hand och taxeringskalendern i bakfickan kallt kalkylera vilka man ska bjuda på middag för att få en efterlängtad löneförhöjning. Så de slutsatser jag drar av teorin är:

• Om någons umgänge ständigt får dig att må dåligt, tycka illa om dig själv eller framkalla ditt sämsta jag är det kanske dags att gå vidare och avsluta relationen. Livet är för kort för att tillbringa med folk och sammanhang som spelar på dina sämsta strängar.
• För att utvecklas måste du hela tiden utmana dig själv och möta nya människor som också utmanar dig. ”Om du är den smartaste i rummet är du i fel rum” brukar min vän Daniel säga (precis innan han lämnar rummet). Så om du vill lära dig nya saker eller uppleva mer lycka är det nog en bra idé att du söker dig till sammanhang med smarta eller lyckliga människor.

Hur tänker du om hur din omgivning påverkar dig? Dela gärna med dig i kommentarsfältet.