Nu när vi har kommit några veckor in på det nya året finns det risk att våra nyårslöften redan gått åt skogen. Hur fortsätter man egentligen med den där nya vanan när januaripeppen börjar falna? I veckans podcastavsnitt försöker Daniel, Andreas och Johannes besvara just denna lyssnarfråga med resonemang kring forskning, modeller och hur vi hanterar bakslag.
Längd: 16:21
Läs mer:
- Katherine Milkmans forskning: ”The Fresh Start Effect”
- Transteoretiska modellen
Lyssna här:
Ladda hem: Hur fasthåller man januaripeppen?
Prenumerera på podcasten via följande RSS-flöde: http://www.produktivitetsbloggen.se/kategori/podcast/feed/, alternativt genom iTunes eller Acast.
Signaturmelodin är Rythme Gitan av Latché Swing.Annons:
Erica säger:
Intressant! Ska hitta några lämpliga ”nystartspunkter” och skriva in i kalendern.
Hittills i år går det dock lite för bra med mina nya vanor, på det sättet att kicken i att få något gjort och kryssa av på listan blir så stor att jag nedprioriterar annat. Vissa saker SKA ju inte vara effektiva. Att gå till lekplatsen med min två-åring är till exempel sjukt improduktivt och skapar noll mätbara resultat. Ändå är det mycket viktigare än att städa badrummet eller sortera jobbmejlen. Man kan förstås lura sig själv genom att skriva ”gå till lekplatsen” på sin lista så att man kan bocka av det sen – men det blir ett sorgligt sätt att leva sitt liv, och det är knappast bra för något barn att ses som en uppgift istället för en person.
Så min utmaning just nu är att hålla min inre prestations-junkie i schack. Har för mig att ni gjort något podd-avsnitt om det, ska leta lite i arkivet.
Andreas Piirimets säger:
Att gå till lekplatsen med tvååringen kanske skapar en trygg tvååring, vilket ger en smidigare vardag. Så på så vis kanske det ändå är ganska effektivt? =) Om inte annat får man lite kvalitetstid med barnen, livet går ju trots allt inte bara ut på att utföra prestationer eller bocka av saker på en att göra-lista.
Vi har nog snuddat ämnet prestationer i många avsnitt men jag vet inte om vi har något enkom om det. Det kanske är dags att kör ett sådant avsnitt framöver. Jag sätter upp det på vår lista.
Emil säger:
David Allen pratar väldigt mycket om detta i GTD och i MIAW att perspektiv och fokus är viktiga.
Genom att inkludera allt som är viktigt i samma fokus och i samma system så blir de jämförbara. Om du skriver mål för jobbgrejer men inte för mjuka grejer som relationer så kommer dessa dels inte få samma fokus men framförallt skapar du ingen plattform för att jämföra prioriteringar.
Tyvärr riskerar du att hamna i situationen att när du tittar på din att-göra-lista så får jobb-saker alltid prioritet medan familjen kanske bara får prioritet först när någon tjatar på dig. David Allens MIAW (Making it all work) heter just så för att göra allt i ditt liv just till ”jobb” i en positiv bemärkelse. Är det viktigt så ska det självklart in.
För du har väl mål för din familj precis på samma sätt som för karriären?
Erica säger:
Jag har absolut inte mål för familjen på samma sätt som karriären. För mig känns det väldigt konstlat och läskigt att se familjen som något slags projekt med tydliga och uttalade mål. Som jag ser det ska relationer inte leda någonstans, utan bara vara. Men jag kanske övertolkar dig nu?
Vad gäller David Allen (erkänner att jag bara läst bitar av Getting Things Done och aldrig hört om den andra du nämner) så gillar och använder jag bitar av GTD-metodiken, men tycker att mycket av hans djupare resonemang är ganska snömosigt. Det blir så fyrkantigt att se ALLT som kvantifierbara uppgifter.