Nästan varje dag hamnar jag i ett läge där jag inte får tag på en nyckelperson och fastnar i mitt arbete. Jag behöver kanske kontakta en medarbetare för att få information om en teknisk detalj innan jag kan meddela detta till min kund. I detta läge är det frestande att skjuta upp uppgiften, men här handlar det istället om att tänka som en fotbollsspelare och dribbla runt problemet för att snabbt nå sitt mål.

En av mina medarbetare frågade hur en teknisk detalj skulle lösas och jag ringde min kund för att ta reda på svaret. Kunden satt upptagen i ett möte och skulle inte återkomma förrän dagen därpå. I detta läge är det enkelt att be min medarbetare att vänta på svaret till imorgon och arbeta på någonting annat under tiden, det är också ett beteende jag haft i många år. På min att göra-lista skriver jag då upp en punkt som säger att jag ska försöka nå kunden imorgon igen för att ta reda på svaret.

Sedan en tid tillbaka har jag istället börjat med en ny inställning: dribbla runt problemet. Fanns det någon annan hos min kund som skulle kunna svara på frågan, eller kunde jag kanske räkna ut svaret själv? Genom att ringa en annan person hos kunden och ta ett eget beslut kunde jag istället ge min medarbetare ett svar inom några minuter. Jag slapp fylla på morgondagens att göra-lista och fick färre bollar i luften.

På samma sätt har jag nu börjat dribbla runt de problem som uppstår under arbetets gång för att få färre bollar i luften och snabbare framfart. Baksidan av myntet är att det tidsmässigt kan ta lite längre tid att lösa problemen, men arbetet bidrar till ett snabbare flöde i projekten generellt samtidigt som jag får färre bollar i luften vilket leder till mindre stress och gladare miner från alla parter.

Vilka problem har du idag som du kan dribbla runt istället för att skjuta upp?