Varför skjuter vi upp saker egentligen? Hur kommer det sig att det är roligare att läsa avlägsna bekantas facebookuppdateringar än viktiga jobbrelaterade PM? Prokrastinering är ett förunderligt fenomen som håller många av oss i ett säkert grepp.
AsapScience har lagt ett vetenskapligt perspektiv på prokrastinering och förklarat det förenklat i en liten video. Håll tillgodo.
Annons:
Emil säger:
Haha Jaxell! Själv sitter jag fast bakom ett dumt webfilter så jag slipper. Om man drar en parallell till förmågan vi människor har att överskatta vår förmåga (tidsestimeringar) så har jag fått höra att det är en del av överlevningsförmågan. Dvs är man överoptimist så går man längre än om man är krass ^^
Jaxell säger:
Och ironin är att jag innan jag ens startat videon reflekterar över att jag tyckte det var ett bra alternativ istället för att jobba.
1. Motiverar att inte jobba med att surfa produktivitetsbloggen i hopp om att kunna bli produktiv.
2. Motiverar att inte jobba med att den videon kanske kan hjälpa mig att inte skjuta upp saker.
3. Inser att videon om att skjuta upp saker skulle göra att jag skjuter upp saker.
4. Motiverar att inte jobba med att skriva en kommentar som jag formulerar om ett par gånger för att få det att verka så fyndigt som möjligt.
5. Inser att den här kommentaren skulle kunna vara ännu fyndigare och överväger att skriva om den, men det skulle motverka den poäng jag gjort hittills. Så mycket tid jag slösar på att skriva ett inlägg som inte ens blev speciellt bra.
6. Kollegor går bakom mig och jag gör en snabb analys av det som syns av produktivitetsbloggen och kommer fram till att de inte kan avgöra om det är jobbrelaterat eller inte, även om det är farligt likt ett icke jobbrelaterat socialt nätverk/blogg.
7. Två minuter kvar till fikat. Har inte sett på filmen och har inte lärt mig någonting. Jag är förlorad. En minut kvar till fikat. Suck. Filmen förtjänar inte min uppmärksamhet. Kanske under lunchen eller ikväll.
8. Nu är det fika.