Hela livet pågår en konversation med dig själv i ditt huvud. Det finns nog inget vetenskapligt belägg för det men ibland känns det ju så, eller hur? Att man går omkring och pratar med sig själv i huvudet. Långa intressanta resonemang, skitsnack, mummel och trivialiteter.
Jag har börjat lyssna på min egen röst i huvudet och försöka dra nytta av vad den säger. Det jag upptäckt är fyra meningar som ofta återkommer. Om jag är uppmärksam på dem och agerar på just de fyra meningarna brukar jag kunna undvika en hel del stress och ångest.
”Vilka är de fyra meningarna då?” hör jag dig fråga. Jo, det är:
Jag gör det där sen.
”Nej, det gör jag inte. Jag ska göra det nu. Eller skriva upp det i mitt tillförlitliga system” svarar jag då. ”Sen” brukar aldrig komma. Särskilt inte när det är något som man redan från början har en benägenhet att skjuta upp.
Ja, just det.
Den här meningen kommer oftast före en tanke jag redan tänkt förut. Det kan vara något jag borde gjort, kommit ihåg eller vill göra. När jag tänker ”ja, just det” betyder det bara att jag missat att skriva upp det förra gången jag tänkte det. Och nu har jag tänkt det en gång till, helt i onödan. Så nu skriver jag upp det.
Jag lägger den här så länge.
Man kan nästan tro att mitt undermedvetna ignorerar ordet ”så” i meningen och tror att jag vill att grejen ska ligga där länge. Prytlar som är ”på väg” till sin rätta plats brukar sällan nå den inom en rimlig tidsperiod. Om något har en plats ska jag lägga den där på en gång. Se tidigare inlägg om mellanlandningar.
Jag borde…
Genom att byta ut ”borde” mot ett ”vill” eller ännu bättre ”ska” ökar chansen för att det blir av. Antingen ska något göras eller så ska det inte. Om du inte kan använda ”vill” eller ”ska” tillsammans med ett verb ska du slå det ur hågen. Om du vill.
Vilka meningar i ditt medvetna stör du dig på? Dela gärna med dig i kommentarsfältet!