Den ryska industripsykologen Bluma Zeigarnik noterade att servitörer på en restaurang hade full koll på vilka bord som hade beställt vad, ända tills notan var betald. Då servitörens minne av sällskapet och dess beställning som bortblåst.

Det Zeigarnik kom fram till var att vi kommer ihåg oavslutade uppgifter ungefär dubbelt så bra som de avslutade. Försökspersoner som fick lösa enklare uppgifter mindes dem bättre om de blev avbrutna än om de fick jobba ostört.

Och visst kan man känna igen effekten. När något är oavslutat ligger det kvar en liten minnesrest i huvudet som pockar på uppmärksamhet. Jag själv känner igen det här från de gånger jag varit mötesordförande på större komplicerade möten. Så fort jag slagit klubban i bordet försvinner alla minnen av debatt, propositionsordningar och ofta också vad själva beslutet blev. Min hjärna är redan fokuserad på nästa punkt.

Det här fenomenet, att minnas oavslutade uppgifter, kallas Zeigarnik-effekten.

Det här med att ha saker i huvudet är ju inte riktigt renlärigt GTD men man kan utnyttja Zeigarnik-effekten för att få saker gjorda. Genom att bara påbörja en uppgift du länge skjutit upp ökar chanserna att också avsluta den. Ofta bävar man inför ett projekts besvärliga delar och drar sig därför för att börja, men alla projekt börjar ju med ett litet steg, en kalenderanteckning, ett telefonsamtal, ett enkelt inköp. När du börjat med den lilla starten och kommit en liten liten bit på väg ter sig inte det stora projektet så oöverstigligt längre.

För när du ändå lagt ut skyddspapp på golvet kan du ju lika gärna måla hela rummet.